Här är en fin plats att minnas de som inte längre finns med oss…
Det är finns ingen ansvarig för dessa minnestexter utan dessa kan skrivas av den som vill och med det sagt så kommer det heller inte ut något om ingen skriver. Lite som en minnestext i tidningen – det krävs en författare.
När ni har en text och ett foto på någon ni vill minnas tillsammans med oss i Västeråsen så mailar ni detta till: annika.florin@fmfassistans.se
Rolf Dahlin 1939 – 2020
Rolf Dahlin var en fantastik granne och vän till många av oss här i byn.
Han var alltid så hjälpsam och ställde upp för så många – hundvakt hos någon, kattvakt hos någon annan. I nästa stund klippte han slänten hos min svärfar Göran när hans ork var slut. Skulle han handla frågade han alltid om han kunde köpa med något eller erbjöd dem att åka med till Arboga dit turen ofta gick.
När båtplatserna byggdes var han mycket engagerad och det kan vi som inte var med på plats se på bilder från bygget.
Rolf var händig och hade arbetat en stor del av sitt liv på CV som diselmontör men under tidigare år även arbetat som fritidspedagog.
Han och Hilda köpte huset i Västeråsen 2000 och han kunde inte nog uttrycka hur mycket det betytt för honom och Hilda och pratade ofta om vännerna och gemenskapen som fanns här. Han kanske inte insåg det själv- men i 20 år var han ankaret i den gemenskapen som finns här i området.
Senaste 3-4 åren var Roffe granne med oss- mig och Magnus och han kom att bli en riktigt fin vän för oss båda.
Lilla Rolf och Snygga Göran – det var ändå den vänskapen som var allra starkast. Det gick inte en dag utan att vännerna sågs tillsammans – ofta jobbade de på något utomhusprojekt som ofta avslutades med en bastu en kall och en brun.
År 2016 blev Rolf änkeman och uttryckte ofta sin saknad samtidigt som han lät oss veta hur betydelsefullt det var med dessa små stunder av gemenskap.
Han hade helt klart något alldeles extra och fint vår vän – han hade en förmåga att se det som var viktigt och nära – i stort och i smått.
Raggmunk och fläsk och hans dag var perfekt!
Han värderade inte folk på annat vis än det han erbjöd och stod för – och det var vänligt ärligt och enkelt.
Rolf saknade inte något som inte fanns här i Västeråsen – jo, han saknade sin Hilda och nu till slut är han där.
Tack för allt du gjort för oss här i byn – vi ska aldrig glömma dig!
Annika och Magnus
Vill du minnas Rolf en stund så spela gärna hans favoritlåt med Peter Sarstedt – Where Do You Go To My Lovely